Etikettarkiv: Höst

Starka instinkter

Hösten är här och svamparna poppar upp ur jorden. I skogen är det fortfarande gott om blåbär och lingon på vissa ställen. I helgen blev det en givande tur i skogen och kvällen blev sen. Kom hem med massor av Karl-Johansvamp, som behövde tas om hand. Svamptorken laddades full och det blev också mycket fräst svamp. I år är det Karl-Johansvampens år, iallafall här. Såg också många andra vackra svampar, men de fick stå kvar.

🐈‍⬛ Någon kanske undrar hur det gått för vår hittekatt?

Mirran har vuxit fort och har ökat från ynkliga 343 g, när hon hittades, till drygt 2 kg. Hon blir nog ingen stor katt. Hon är nu 5 månader och en ljuvlig varelse. En mer tillgiven katt får man leta efter. Hon kryper gärna upp i knäet när man sätter sej ner och kurar då spinnande ihop sej. För en nybörjare på katt är det hänförande mysigt. Man blir sittande och bara njuter av tillgivenheten hon visar.

Äter och växer


Hon får alltmer frihet, eftersom hon kommer att få vara utomhus när hon vill. Hon har erövrat stallet och höladan. Första gången hon var lös i stallet blev hon överlycklig över spånet i hästboxen. En jättestor kattlåda att gräva i😄!
Ute cirklar fortfarande tornfalkarna, så jag törs inte släppa henne helt ensam. Vill inte hon ska bli falkmat.
Hon tar sitt jobb på allvar i stallet. Till vår stora förvåning tog hon i söndags sin första mus!!! Hoppas det blir fler, för det är sorkår i år.
Jag trodde det skulle ta tid innan hon blev råttjägare, eftersom hon blev moderlös vid 4 veckors ålder. Hon har ju inte haft någon som visat och lärt henne, men instinkterna är mycket starka tydligen.

Hon imponerar!!

Är Mirran nära släkt med Lejonkungen?? Hon har Afrikamärket på en trampdyna😃!

I byn råder lugnet. Efter all fart och fläkt under juli, börjar det nu kännas lite tomt. Älgjägarna är de som trafikerar byvägen mest, men de verkar ha bråttom när de kör förbi till och från sina pass.

Byföreningens styrelse har dock planer på någon höstaktivitet inom kort, så håll ögonen öppna!! Vi får se vad det blir, men något roligt blir det!

På återseende här! 🙋‍♀️

Pricken över i:et!

Oktober och dagarna blir allt kortare.
Vintern, som jag trodde kommit för att stanna, fick backa. Det blev varmt och regn igen och snön töade bort.

En fallen gran vackert pärldekorerad i töväder vid stigen till Grubbsvedjeberget


Igår på eftermiddagen kom en stor överraskning. När vi var ute och jobbade kom plötsligt vägmålarna!

Först en bil med grön laser som noggrant sopade vägkanten ren
Därefter kom målarbilen
…och så andra sidan
Nu har vi finaste byvägen!!


Jag hade verkligen inte trott att något mer skulle hända med vägen. Man får säga som Sven Elving så klokt en gång sa: ”Tänk vad roligt det är ibland när man har fel!”
När nu vägkanterna är målade kan det inte bli bättre. Det kan man verkligen kalla pricken över i:et!

Vissa dagar när jag går på den fina asfaltvägen tror jag nästan inte det är sant. Tänk att en sådan oväntad förbättring kommer till vår lilla by, Jansjö, i denna tid av nedläggningar, rivningar och tillbakagång!

Exotiskt besök

I fredags, när jag mockat i stallet och körde ut skottkärran, såg jag en stor växt jag aldrig sett förut. Precis i kanten på gödselstacken växte en imponerande, vacker växt.
Vad i hela friden var detta??

Vad var detta och hur hade den kommit dit??

När jag kom in sökte jag på internet och kom till slut fram till att det måste vara en MARIATISTEL.
Mariatisteln är en odlad art som sällsynt kan finnas förvildad. Den har sitt ursprung i Medelhavsområdet. Mariatistel är en vacker och kraftig växt som ger en ståtlig höjd till rabatten. Bladen är fint vitstrimmiga. Kallas i Frankrike för vild kronärtskocka då blomkorgarna kan kokas och ätas. Gammal läkeväxt. Trivs i näringsrik, fuktighetshållande jord.

Hur har den hamnat här? Kanske har den liftat med en fågel?

Den har verkligen hittat ett gynnsamt ställe att växa på! Nu får vi se hur långt den hinner innan frosten tar den.

Andra mindre trevliga besökare ser ut att bli vanligare också.

Gårdens hund hade denna kompis i förrgår och igår hittade vi en till.

Nu blir det fästingmedel! Usch!

3D-väder

Nu går det att se aktuellt väder i byn igen. Väderstationen NORR BACKE på vägbanken över Jansjön är igång igen efter ett upphåll fr.o.m maj och till helt nyligen.

Igår kväll sa meteorologen på TV att: ”Nu har vi 3D-väder”.”
3D=DIMMA,DIS OCH DUGGREGN.

Det molnhöljda Landsomberget

Det stämmer verkligen!

Det är lågt i tak och molnen hänger sedan flera dagar på bergen, som omger byn. Höstfärgerna sprakar, som om de försöker lysa upp grådisiga vädret. Sommarsolståndet är passerat och kvällarna kommer allt tidigare. Mörkret tar allt större del från dagen. Pannlampan lyser upp i mörkret på kvällarna 😊.

I dag gryr dagen i Jansjö 06:17. Solen går upp klockan 07:04 och ner klockan 18:21 . Det mörknar vid 19:08.

Som en totempåle står den gamla avblåsta björken

2020 är ett ovanligt och allvarsamt år.
Personligen har det senaste halvåret, som 70+ och riskgrupp, inneburit isolering, längtan efter barn, barnbarn, vänner och bekanta, inställda kalas och fester och stiltje i Bystugan. Jag hade planerat mitt 70-årskalas, men coronaviruset satte stopp för det. Dessutom kom en 70-årspresent från livet i form av en hjärtinfarkt, som ytterligare en broms i tillvaron. Jag hade dock tur och det var inte dags för mig än.
Andra i min omgivning tog livet en annan vändning för och de har lämnat oss mer eller mindre oväntat. Så sorgligt och som alltid för tidigt. Det blir ett smärtande tomrum, som man bär med sig resten av livet.
Jag är glad jag inte vet vad som ligger i framtiden, även om jag ibland önskar att jag visste.

Sommaren har varit ovanlig. Bystugan har stått tyst och tom. Det har ändå varit mycket folk hemma i sommarstugorna i byn. Att kunna träffas för en pratstund ute på byvägen har varit härligt! Att träffas digitalt och på telefon har lindrat något, men ett möte öga mot öga och en fysisk kram är ändå något alldeles speciellt, som inte går att ersätta digitalt!

Naturen har bjudit på ovanligt mycket bär och lockat ut en i den härliga skogen. Hallon, hjortron, blåbär och lingon i mängder att fylla munnen och frysen med. Mums!

Coronaviruset härjar fortfarande och hotar att sprida sig, när mänskor längtar efter ett normalt liv och träffas ändå. Så frustrerande! Viruset hindrar sociala kontakter och ger en konstig, overklig känsla av isolering medan livet och tiden bara fortsätter utan att man kan leva fullt ut. Sjuk vill ingen bli frivilligt heller i en sjukdom man inte vet hur allvarlig eller lätt den blir för en själv.

Läste igår i DN att statsepidemiolog Tegnell tror att det kommer att ta minst 1 år innan WHO bedömer att coronapandemin inte längre är ett internationellt hot. Det känns tufft att tänka på, men är nog klokast att acceptera. Vad ett fungerande vaccin innebär för oss får man se när det kommer.

En guldfärgad lövmatta

Tråkigt är det, men att gnälla tjänar inte mycket till. Det här är inte den första ”farsoten” i historien och säkert inte den sista heller. Många har det värre än oss i världen och de har dessutom också coronaviruset. Vi får vara realistiska och inse att vi kan leva ett tryggt, fungerande liv ändå, trots de förebyggande restriktionerna, som ändå medför ganska små inskränkningar i vårt sociala liv relativt sett.

Nu får vi se till att njuta av höstens färgprakt och ta en dag i taget! Det här kommer också att gå över. En annan tid kommer.

Var rädda om varandra! ❤️