Etikettarkiv: Höst

VÄLKOMNA på kaffe!

Dagen bjuder på 3-D väder och det är skönt att vara inne i stugvärmen. Molnen släpar i backen på Landsomberget. Duggregn, dis, dimma och lågt i tak, inte mitt favoritväder precis. I detta mörker behöver vi gemenskap, värme och ljus!!

Nu är det dags för nåt kul! För 2 år sedan hade vi ett uppskattat kafferep på Bystugan med 30-talstema. Förra året blev det inget kul alls som ni alla vet pga. Coronapandemin och nu är tiden inne igen att ”dra repet”.

Byföreningen bjuder på kaffe, te och saft. Du tar med något fikabröd och vi dukar upp en kakbuffe’ av det vi alla har med oss.

I år kör vi 60-talstema.. Vad vet du, minns du om 60-talet. Kläder? Frisyrer? Musik? Foton? Annat? Kom klädd i tidstypiska kläder! Ta med kassettband från tiden, foton, speciella saker som var moderna då men helt ute idag… Sök i gamla gömmor! En nostalgitripp för dej som var med och spännande för dej som inte var född då.

Välkomna till mys och fika

på Bystugan!
🤗

Starka instinkter

Hösten är här och svamparna poppar upp ur jorden. I skogen är det fortfarande gott om blåbär och lingon på vissa ställen. I helgen blev det en givande tur i skogen och kvällen blev sen. Kom hem med massor av Karl-Johansvamp, som behövde tas om hand. Svamptorken laddades full och det blev också mycket fräst svamp. I år är det Karl-Johansvampens år, iallafall här. Såg också många andra vackra svampar, men de fick stå kvar.

🐈‍⬛ Någon kanske undrar hur det gått för vår hittekatt?

Mirran har vuxit fort och har ökat från ynkliga 343 g, när hon hittades, till drygt 2 kg. Hon blir nog ingen stor katt. Hon är nu 5 månader och en ljuvlig varelse. En mer tillgiven katt får man leta efter. Hon kryper gärna upp i knäet när man sätter sej ner och kurar då spinnande ihop sej. För en nybörjare på katt är det hänförande mysigt. Man blir sittande och bara njuter av tillgivenheten hon visar.

Äter och växer


Hon får alltmer frihet, eftersom hon kommer att få vara utomhus när hon vill. Hon har erövrat stallet och höladan. Första gången hon var lös i stallet blev hon överlycklig över spånet i hästboxen. En jättestor kattlåda att gräva i😄!
Ute cirklar fortfarande tornfalkarna, så jag törs inte släppa henne helt ensam. Vill inte hon ska bli falkmat.
Hon tar sitt jobb på allvar i stallet. Till vår stora förvåning tog hon i söndags sin första mus!!! Hoppas det blir fler, för det är sorkår i år.
Jag trodde det skulle ta tid innan hon blev råttjägare, eftersom hon blev moderlös vid 4 veckors ålder. Hon har ju inte haft någon som visat och lärt henne, men instinkterna är mycket starka tydligen.

Hon imponerar!!

Är Mirran nära släkt med Lejonkungen?? Hon har Afrikamärket på en trampdyna😃!

I byn råder lugnet. Efter all fart och fläkt under juli, börjar det nu kännas lite tomt. Älgjägarna är de som trafikerar byvägen mest, men de verkar ha bråttom när de kör förbi till och från sina pass.

Byföreningens styrelse har dock planer på någon höstaktivitet inom kort, så håll ögonen öppna!! Vi får se vad det blir, men något roligt blir det!

På återseende här! 🙋‍♀️

Pricken över i:et!

Oktober och dagarna blir allt kortare.
Vintern, som jag trodde kommit för att stanna, fick backa. Det blev varmt och regn igen och snön töade bort.

En fallen gran vackert pärldekorerad i töväder vid stigen till Grubbsvedjeberget


Igår på eftermiddagen kom en stor överraskning. När vi var ute och jobbade kom plötsligt vägmålarna!

Först en bil med grön laser som noggrant sopade vägkanten ren
Därefter kom målarbilen
…och så andra sidan
Nu har vi finaste byvägen!!


Jag hade verkligen inte trott att något mer skulle hända med vägen. Man får säga som Sven Elving så klokt en gång sa: ”Tänk vad roligt det är ibland när man har fel!”
När nu vägkanterna är målade kan det inte bli bättre. Det kan man verkligen kalla pricken över i:et!

Vissa dagar när jag går på den fina asfaltvägen tror jag nästan inte det är sant. Tänk att en sådan oväntad förbättring kommer till vår lilla by, Jansjö, i denna tid av nedläggningar, rivningar och tillbakagång!

Exotiskt besök

I fredags, när jag mockat i stallet och körde ut skottkärran, såg jag en stor växt jag aldrig sett förut. Precis i kanten på gödselstacken växte en imponerande, vacker växt.
Vad i hela friden var detta??

Vad var detta och hur hade den kommit dit??

När jag kom in sökte jag på internet och kom till slut fram till att det måste vara en MARIATISTEL.
Mariatisteln är en odlad art som sällsynt kan finnas förvildad. Den har sitt ursprung i Medelhavsområdet. Mariatistel är en vacker och kraftig växt som ger en ståtlig höjd till rabatten. Bladen är fint vitstrimmiga. Kallas i Frankrike för vild kronärtskocka då blomkorgarna kan kokas och ätas. Gammal läkeväxt. Trivs i näringsrik, fuktighetshållande jord.

Hur har den hamnat här? Kanske har den liftat med en fågel?

Den har verkligen hittat ett gynnsamt ställe att växa på! Nu får vi se hur långt den hinner innan frosten tar den.

Andra mindre trevliga besökare ser ut att bli vanligare också.

Gårdens hund hade denna kompis i förrgår och igår hittade vi en till.

Nu blir det fästingmedel! Usch!