Det mysiga Hantverkscaféet är avslutat och vintern har knackat på dörren. Vattnet i Bystugan har stängs av och det som riskerar att frysa, har flyttats in på toaletten. Där hålls varmt under hela vintern. Bystugan har gått i ide och kallställts. Vi är redo för vintern.
Den första ordentliga snön kom under natten 31/10. 1 november såg det ut så här. Kommer den att ligga den kvar?
Byföreningens styrelse har haft höstens troligen sista möte. Vid styrelsemötet gjordes en preliminär planering för kommande år 2025. Medlemsavgiften för 2025 blir 50 kr/år för vuxna och 10 kr/år för barn under 18 år. Flera nyheter blir det, vilket du kan läsa under Evenemang.
Jag vill uppmärksamma er alla redan nu, att säsongen 2025 börjar redan under påsken med ÅRSMÖTE på LÅNGFREDAGEN kl 14. Vi hoppas att du som är i byn då planerar att delta i diskussionerna om Byföreningens verksamhet. Vi försöker ständigt förbättra det vi gör. Idéer och synpunkter är det gott om, men jobbet måste också handfast göras. Vi behöver fler aktiva medlemmar som deltar praktiskt i föreningens verksamhet. Ju fler och aktivare medlemmar vi är i föreningen, desto bättre blir det på alla sätt! Planera redan nu in årsmötet och delta du också i på långfredagen 2025! Utan Byföreningens verksamhet blir nog det inte mycket liv och rörelse i byn i juli. En mötesplats är viktig.
Nu väntar en kort period i november innan advent, lucia och julmarknader drar igång i omgivningen. Vi ser fram emot många stämningsfulla och mysiga event i mörkret!
På återseende!
Björnmossa, vitmossa och tranbär trivs tillsammans
Oktober och hösten är här. Snö har vi sett vid ett tillfälle, men den försvann snabbt denna varma höst. Häromdagen var det drygt 12 grader varmt och nattfrost har vi bara haft enstaka nätter.
Tyvärr är de elaka ”brännmya” (svidknotten) fortfarande i farten i värmen och plågar våra stackars hästar. De kryper in i pälsen, i manen och in i öronen och bits, vilket ger intensiv klåda. Hästarna hittar föremål att klia sej emot och kliar också varandra så de blir såriga. Hur det känns när brännmya kryper in i håret och på ansiktet och bits vet man ju själv väldigt väl. Hopplöst med dessa plågsamma smådjävlar👿🤬!! Hästarna får sova inne i stallet på natten och ha täcke med hals och mössa på dagen. Allergitabletter och myggmedel enbart räcker inte. Deras vinterpäls har börjat komma, så de fryser inte alls, tvärtom. Här längtar vi efter kylan!
I Bystugan är höstarbetet utomhus slutfört. Studsmattan är nermonterad och intagen. Gräsmattan har fått sin sista klippning. Agneta har gjort ett stortag. Hon har trimmat runt huset och hela den branta, besvärliga slänten. Hon räfsade sedan ihop 8 kärror med gräs!!! Wow, det blir guldstjärna till henne!!🤩 Vilket jobb!
Några blommor kämpar fortfarande på och blommar vackert i slänten. De fick vara kvar.
Idag fick utemöblerna ”mössor” med nya blå presenningar, så att de ska klara väder och vind bättre till nästa säsong.
Hantverkscaféet sjunger på sista versen och vi träffas sista gången denna höst nu på söndag. Vi har verkligen släppt loss skaparglädjen denna höst! Vi har målat stenar, nålfiltat, stickat, tovat och naturligtvis surrat och njutit av gofika. En del av vad vi åstadkommit kommer alla att får se nästa år lite här och var inne och ute. Det blir säkert lite kul att få se våra tokerier. Var stenarna, som fått ny skepnad, hamnar får vi se.
På lördag 26/10 har styrelsen i Byföreningen möte och då drar vi upp riktlinjerna för nästa år i grova drag. Planeringen kommer att publiceras här på hemsidan, så titta in här igen!
Det kom ett oväntat besök häromdagen. Det ringde på dörren. Där stod en man som hade släktforskat och han undrade bland annat: Vet du något om Spiellesson? Var bodde han? Vilka gamla byggnader finns kvar i byn? Det var ett trevligt gäng äldre herrar som sökte spår efter sin förfader, som bodde i Jansjö på 1500-talet.
Ja, vad svarar man på det??? 500 år sedan…. Det är ju ingen jag känner, eller hört något personligt berättas om. Jag har läst hans namn i ”Jansjöboken” förstås, alldeles som besökaren hade. Jag är Jansjöbo sedan flera generationer bakåt, men vet egentligen ganska lite om vilka som levat här före min tid.
Besöket satte igång en del tankar hos mej. När en människa dör försvinner otroligt mycket kunskap och erfarenhet. Det är bara en liten bråkdel man lyckas överföra till nästa generation och för varje kommande generation blir det ännu mindre. Den som är död kan man ju inte längre fråga när man undrar något. Personer man aldrig mött, har man inga egna personliga minnen av och berättelser om personer ska vara väldigt speciella och intressanta om de ska leva vidare i generationer. Kanske att man byggt något hållbart och märkt med namn och årtal, eller begått någon hemsk gärning eller gjort något extremt betydelsefullt. Som t.ex. några av mina förfäder på 1600-talet. De var väldigt aktiva i de grymma häxprocesserna, så de glöms inte bort. Minnesmärken och dokumentation finns kvar. En av mina anmödrar blev bränd på bål för häxeri. Hemska tider då!
Vanligare är nog att många människor går ur tiden och glöms bort så småningom. Det som ska leva vidare måste skrivas ner, men det ger ingen säkerhet, det riskerar att falla i glömska också. Till slut är man säkerligen helt glömd. Själv tycker jag att intresset för förfäderna inte vaknat hos mej förrän jag börjat få perspektiv på mitt eget liv. När jag var ung, hade jag fullt upp med att leva framåt och klara av vuxenlivets utmaningar. Att lyssna på gamlingars eviga berättelser om gångna tider var inte så intressant då, men med tiden har intresset för rötterna växt även för mej. Hur levde folk förr? Hur var de som personer? Hur var livsvillkoren då?
Kanske kommer någon släktforskande ättling i framtiden att gräva efter spår i arkiven från mej eller ännu längre fram kanske någon arkeolog gräver fram något ur jorden att förundras över. Det är något kan man fundera över och aldrig få veta….. Historia är otvivelaktigt mycket viktigt för att förstå sammanhang och tiden, verkligheten vi lever i.
Åter till Sven Spiellesson och hans ättlingar på besök i byn. Det ska mycket till om man ska lämna synliga, långvariga spår i en sån här liten by i skogsbygd. Hus av trä med spåntak ruttnar om de inte underhålls och byggnader flyttas ofta för nya behov. Det jag vet är att det finns ett mycket gammalt härbre på grannens fastighet. Jag erbjuder besökarna att följa med och titta på det, vilket de gärna gör.
I efterhand har jag sökt fram att byggnaden är ett tidsbestämt stolphus med daterat byggår till år 1601. Då bör kanske någon Spiellesson ha levat? Byggnaden står dock inte på sin ursprungliga plats utan är tydligen flyttad dit den står idag. Att veta var Sven Spiellesson bodde är svårt att veta. Hans son, Göran, var år 1560 ensam ägare av hela Jansjö by (källa: ”Jansjö-boken”, Vad som sig tilldragit haver….)
Så kan det bli en vanlig vardag i Jansjö. Jag fick lära mej något också, den här dagen, av det oväntade, trevliga besöket.😊
Nyckeln sitter fortfarande kvar i orginallåset
Glöm aldrig var du kommer ifrån Du kan behöva återvända en dag
Jansjö’s äventyrare, vagabond (liksom sin far Erik), författare och präst Anders-Petter Sjödin har skrivit en ny bok om sitt liv, ”GULDTRÅDEN”. Spännande!
Anders-Petter intervjuas i TV4 på onsdag 18/9 kl 11:45. Missa inte det!
Med rötter i JANSJÖ!
jansjo.net -Hemsidan med nyheter och nostalgiska minnen från Jansjö med utmarker.
