månadsarkiv: februari 2021

Kylan biter i näsan

2 kommentarer

Gårdagen var fantastisk. Tog en tur med skidorna ner på sjön. Trodde inte snön skulle bära, men skidföret var fint. Rör man för mycket i snön blir den som strösocker helt igenom nu. Skulle man ramla blir det problem att ta sig upp.
Tur det inte är lavinfara här!

Fram med skidorna! Idag är det väder.
Värmlänningarnas fina stuga på Storåkersudden
Man måste se sig omkring! Zooma in!
Hemåt igen efter en härlig liten sväng

Idag är det Fettisdag. Denna dag börjar med en morgon så vacker att jag, trots -26 gradig kyla, bara måste trotsa kölden och ta några bilder. Det ser ut att bli ännu en gnistrande vacker vinterdag idag. Kylan biter i näsa, kinder och fingrar!

Solen går upp medan hästarna äter sin frukost.
Elden jag har tänt i pannan i gamla mjölkkammaren har tagit sig
Hästarna har ätit sin frukost och kommer ner för att dricka vatten
Rimfrost i skägget och i hans fina vintriga poirot-mustasch
Måste ta en kort promenad bortöver fast det börjar kännas för kallt
Fina källardörren halvt igensnöad
Bystugan är framskottad och bara väntar på besökare….

Det blev till slut för bitande kallt för fotografering. Tillbaka inne i stugvärmen smakade en varm kopp te och en tjockpickemacka med getmese fint.
Idag blir det en tur på skidor igen, när solen värmt upp.

Hängbjörken i glitterskrud

Hemma igen 15:30 efter en tur på sjön till Hampviken. Nöjd, svettig och lagom trött. Hunden är trött efter pulsandet i snön på vägen till och från sjön, så hon gick raka vägen till sin bädd. Det var -12-14 grader på skidturen och det är bra mycket behagligare än -26, även om det är sol. Tog några bilder på hemvägen.
Kanske kan bilder från sjösidan vara av intresse att se för er som inte är här nu?


Vilken otroligt vacker tid det är nu!
Älskar denna tid på året!❤️

Stora tassar

Lämna en kommentar

Det är många spår i snön nu. Byräven är tillbaka av spåren att döma. Ekorrspår ser man på många ställen mellan träden i skogen. Runda andningshål i snön efter skogssorkar syns lite här och var. Hermeliner på jakt lämnar också sina spår.

Idag hade kylan släppt lite och vi hade ”bara” -13 grader. Vi tog en liten tur och pulsade genom snön stigen förbi Tomtens basläger och upp på Majhällan till hundens stora förtjusning. Hon älskar att vistas i den lilla skogen ändå sedan hon var valp. Snön är djup och hunden fick pulsa och hoppa sig fram.
Då upptäckte vi att vi haft ett häftigt besök där. Ett större djur hade gått förbi, inte så tungt som en älg, men det var stora spår i snön. Avtryck efter stora tassar syntes tydligt. Spåren kom uppifrån skogen och hagen där våra hästar går ute dygnet runt, över vägen, Majhällan och sen ner mot sjön.

Större tassar än en hund och inte så tung kropp
Sjunker inte ner lika mycket som hunden i snön. Hon får ”simma”, pulsa eller hoppa fram.

Kan det vara LODJURSSPÅR?? Eller??

Tror inte lodjuret ger sig på hästarna och fåren har vi inte längre kvar, annars vet man inte vad det kunde ha hittat på.
Lodjuren är mycket skygga, men om vi har tur kan vi kanske få se en skymt av det.
De är ju såå vackra!!