En fin bild från en tid som flytt kanske kan vara rolig att se åtminstone för de som är barn på bilden och för deras barn och barnbarn.
Bilden är tagen på södersidan av min mormor Anna och morfar Alfred Holmgrens hus ca 1954 gissningsvis. Några barnbarn fattas på bilden och alla mormors barnbarn var inte födda då. Jag skriver gärna vilka som är på bilden om någon vill veta.
Känner någon igen sig? Har något att berätta om bilden?
Bilden är tagen med kodak färgfilm av min pappa Janne Westin. Otroligt att färgerna forfarande är så klara!
Av de vuxna finns bara min mamma Gertrud och moster Greta (Maggen) kvar i livet. Hur många barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn mormor fått efter att bilden togs vore roligt att veta. Släktforskning i nuet kan man säga. Någon som vet?
För några dagar sedan började isflak flyta på vattnet.
Solen kryper nu ner bakom Landsomberget redan kl 13, men går inte ner ordentligt förrän kl 15:22.
Vintermörkret är här på allvar. Det gäller att passa på när man får se solen och vara ute då. Missar man det är det redan mörkt igen. Marken har frusit till och ett tunt snötäcke ligger äntligen kvar som gör att det blivit lite ljusare. Slalombacken ligger och väntar på snö. Snökanonen står stilla än så länge. Hur årets säsong blir påverkas både av hur vädret blir och pandemin.
Lingonen, som bar så rikligt med bär i höstas, tittar fram ur snön och lyser vackert i det bleka solljuset.Skönt att ha en lurvig vän❤️
När snön till slut lade sig, efter en ovanligt varm och regnig höst, blev det ljusare. Just nu är det fullmåne. I klart väder är det magiskt vackert i månskenet när solen gått ner.
Det är något förtrollande med månskenLandsomberget dolt bokom dimmolnen lördag 28 november
Lördag 28 november hade isen lagt sej på så gott som hela sjön. Det var lugnt och dimman hängde på bergen.
Söndag 29 november kämpar solen för att komma igenom dimmolnen och lyckas till slut. Det rungar i isen när kylan biter till.
Det gäller att njuta av små ljusglimtar i vardagen i dessa allvarsamma tider när vi inte kan träffas och umgås som vi brukat göra. Vissa dagar känns det tungt. Än ser det inte ut att lätta, utan covid-19 viruset sprider sig allt mer och konsekvenserna ökar. Det blir säkerligen någon sorts ordning, som blir vardag så småningom, men det kommer att bli ett före och ett efter pandemin. Att vaccin kommer i januari ger hopp iallafall. Hoppas man klarar sig till dess.
Julen närmar sig nu och första advent är här. De traditionella julförberedelserna känns mysigare än vanligt, för pysslet ger struktur och en viss tröst i ovissheten.
Julpynt på den gamla, slitna lagårdsdörren blir man lite gladare av!
Lev väl och var försiktiga! Sänder varma tankar och en kram till er alla från Jansjö!
jansjo.net -Hemsidan med nyheter och nostalgiska minnen från Jansjö med utmarker.
