Vi har de senaste 40 åren upplevt en alltmer ökande urbanisering och globalisering. Marknadskrafter och profithunger har drivit på farten i utvecklingen alltmer. Transporterna har effektiviserats och tilltagit över hela klotet, som om resor inte har någon kostnad.  Man har minskat krisberedskap och lager allmänt och tillämpar ”just in time”. Med effektiva transporter behövs nästan inga lager. Om mänskor bor tätt blir det effektivare, men det sliter på naturen.

Vi har fått ”vackert-väder-organisationer” allmänt i hela samhället, som om vädret alltid är vackert.

I människovårdande yrken och utbildningsverksamheter har man alltmer gått över till en verksamhetsstyrd, industriinspirerad organisation med kortsiktig planering, krav på besparingar utan hänsyn till behov och konsekvenser. Det har inneburit ökande krav från ledningen på dokumentation och statistik, som de som arbetar måste ta tid från sitt verkliga arbete för att producera. Samtidigt har toppstyrningen och administrationen ökat vilket i sin tur ökat den totala kostnaden. Det har fått till följd att man varje år måste göra personalnedskärningar, minska vårdplatser och lägga ner skolor m.m. Pressen på de som arbetar och ser behoven, har fått till följd att utbrändheten har ökat i många av dessa yrken. Paradoxalt nog kan dessa verksamheter aldrig bli lönsamma på kort sikt. Den lönsammaste vården är den förebyggande och utbildning är en långsiktig investering, som man lättast ser konsekvenserna av på lång sikt i samhället om den uteblir.

Varningstecknen har gjort att en tilltagande proteströrelse om en pågående klimatkris har vuxit globalt. I fjol, som ett omen, blev till slut också protesterna mot sommartid så många inom EU, att man beslutade att slopa detta. Sista omställningen blir i mars nästa år, 2021. Sommartid infördes för 40 år sedan (1980), för att harmonisera den inre marknaden inom EU!? Kan man styra tiden, solen? Det har varit lika plågsamt och känts lika meningslöst varje år.

Nu protesterar naturen plötsligt(?) med COVID-19 och alla måste visa hänsyn och finna sej i naturens krafter globalt och samtidigt! Plötsligt finns det pengar och vårdpersonal är ovärderlig!?

Ekosystemet är i obalans. Vi har gjort det möjligt. Många mänskor försöker fly städernas trängsel och åker ut till landsbygden, med viruset som sällskap. Vi försöker isolera oss och begränsa våra kontakter. Det är ovant för vi har ju vant oss vid att avstånd är bara en fråga om snabba transporter och tid. Det passar COVID-19 perfekt! Viruset vill ju också leva och åker med ”just-in-time”!

Ja, vi lever i en brytningstid på många sätt. Det gäller att anpassa sej och finna nya vägar till balans med naturen. Naturen är levande och vi lever som en del i ekosystemet på det här klotet. Vår livstid är för kort att vi ska kunna förstå alla cykler i naturen. En del cykler är mycket längre än en människas livstid. Vi blir ständigt överraskade.

Min 96-årige far uttryckte flera gånger oro mot slutet av sina dagar. Han sa bekymrat: ” Jag undrar hur det kommer att gå för det här klotet?” Varje generation , som försvinner tar med sej livserfarenhet och visdom. Många misstag faller i glömska och upprepas igen… Inget är nytt under solen sägs det ju inte för inte.

Om du orkat läsa allt detta blir jag glad för en kommentar! Hur tänker du?

Lev väl och var rädda om varandra!