Tiden har inte riktigt räckt till för att skriva på sistone, men nu är caféet är stängt över helgen och måndag 31 juli är sista dagen.
Den guidade vandringen ägde rum för en vecka sedan och det blev en mycket härlig tur. Vi var 9 vandrare som gick turen.

Vi startade på den halvt igenväxta skogsbilvägen uppför Vitberget och blev blöta om fötterna när vi gick i gräset. Det hade regnat under natten. Väl uppe på vändplanen finns nu en vägvisare in i Contortaskogen. Här börjar stigen.

När man gått igenom Contortaskogen och slyskogen i dalgången kommer man ut på hygget.

Där har stigen nästan försvunnit och är till en början svår att hitta. Här sitter nu en fin vägvisare och stigen är snitslad med röd/vita och längre fram med ljusgula band. Stigar måsta vandras annars tar naturen tillbaka dem.

Skogens godis, mogna, söta blåbär, gjorde det lättare att gå.

På offerkasten i sydvästra kanten på hygget lade vi alla en sten. Sedan följde vi stigen nerför mot skogsbilvägen. Stigen är tydligare i hyggeskanten. Vi gick över vägen och ner bland de stora stenblocken. Vid Vilarstenen blev det en kort drickapaus innan vi vandrade vidare.

När vi kom till järnvägen blev vi överraskade! 😮Där väntade en farmor redan på sina barnbarn! Hon och några andra hade åkt bil ”bakvägen” och hon gick stigen för att möta upp oss. Efter det gick det undan för barnen den korta biten som var kvar av stigen.

Framme vid Svarttjärnsstugan på Josefina Vilarbacke, väntade ett dukat bord med grillkorv, mackor, saft, kaffe och kakor. Elden var perfekt, bara att ta en nygjord grillpinne och sätta igång att grilla.
Vilken lyx att få komma till dukat bord efter att ha vandrat!!!😋 Tack Jan för att du ordnat allt så bra för oss

Barnen hittade en liten, gullig grodunge vid stugan.

Efter en härlig vila vid stugan med fika och trevliga samtal runt elden var det dags att vända hemåt igen. Några valde att åka bil och en del valde att vandra stigen hem igen. Lyxigt att kunna välja idag jämfört med förr. Samtidigt är det bra att man nu kan komma till stugan om iman av olika skäl inte vill eller kan gå stigen. Förr i tiden fanns ingen bilväg utan då var det bara att gå hela stigen ända fram och tillbaka med tung packning oftast.

På återvägen upptäckte vi ett stort getingbo, som hängde under en sten alldeles nära stigen. Vi aktade oss för att störa dem.

Vi kände några regndroppar och såg regnet i fjärran, men vi vandrade torra ända hem till byn.
Så härligt det är för kropp och själ att vandra i skogen i trevligt sällskap. Batterierna laddas och själen blir rofylld. Glad och nöjd blir man.😃

Det kommer troligen att bli fler guidade vandringsturer i Jansjös utmarker. Det här var kul!!!