Det kom ett oväntat besök häromdagen. Det ringde på dörren. Där stod en man som hade släktforskat och han undrade bland annat: Vet du något om Spiellesson? Var bodde han? Vilka gamla byggnader finns kvar i byn? Det var ett trevligt gäng äldre herrar som sökte spår efter sin förfader, som bodde i Jansjö på 1500-talet.

Ja, vad svarar man på det??? 500 år sedan…. Det är ju ingen jag känner, eller hört något personligt berättas om. Jag har läst hans namn i ”Jansjöboken” förstås, alldeles som besökaren hade. Jag är Jansjöbo sedan flera generationer bakåt, men vet egentligen ganska lite om vilka som levat här före min tid.

Besöket satte igång en del tankar hos mej. När en människa dör försvinner otroligt mycket kunskap och erfarenhet. Det är bara en liten bråkdel man lyckas överföra till nästa generation och för varje kommande generation blir det ännu mindre. Den som är död kan man ju inte längre fråga när man undrar något.
Personer man aldrig mött, har man inga egna personliga minnen av och berättelser om personer ska vara väldigt speciella och intressanta om de ska leva vidare i generationer. Kanske att man byggt något hållbart och märkt med namn och årtal, eller begått någon hemsk gärning eller gjort något extremt betydelsefullt. Som t.ex. några av mina förfäder på 1600-talet. De var väldigt aktiva i de grymma häxprocesserna, så de glöms inte bort. Minnesmärken och dokumentation finns kvar. En av mina anmödrar blev bränd på bål för häxeri. Hemska tider då!

Vanligare är nog att många människor går ur tiden och glöms bort så småningom. Det som ska leva vidare måste skrivas ner, men det ger ingen säkerhet, det riskerar att falla i glömska också. Till slut är man säkerligen helt glömd.
Själv tycker jag att intresset för förfäderna inte vaknat hos mej förrän jag börjat få perspektiv på mitt eget liv. När jag var ung, hade jag fullt upp med att leva framåt och klara av vuxenlivets utmaningar. Att lyssna på gamlingars eviga berättelser om gångna tider var inte så intressant då, men med tiden har intresset för rötterna växt även för mej. Hur levde folk förr? Hur var de som personer? Hur var livsvillkoren då?

Kanske kommer någon släktforskande ättling i framtiden att gräva efter spår i arkiven från mej eller ännu längre fram kanske någon arkeolog gräver fram något ur jorden att förundras över. Det är något kan man fundera över och aldrig få veta….. Historia är otvivelaktigt mycket viktigt för att förstå sammanhang och tiden, verkligheten vi lever i.

Åter till Sven Spiellesson och hans ättlingar på besök i byn. Det ska mycket till om man ska lämna synliga, långvariga spår i en sån här liten by i skogsbygd. Hus av trä med spåntak ruttnar om de inte underhålls och byggnader flyttas ofta för nya behov.
Det jag vet är att det finns ett mycket gammalt härbre på grannens fastighet. Jag erbjuder besökarna att följa med och titta på det, vilket de gärna gör.

I efterhand har jag sökt fram att byggnaden är ett tidsbestämt stolphus med daterat byggår till år 1601. Då bör kanske någon Spiellesson ha levat? Byggnaden står dock inte på sin ursprungliga plats utan är tydligen flyttad dit den står idag. Att veta var Sven Spiellesson bodde är svårt att veta. Hans son, Göran, var år 1560 ensam ägare av hela Jansjö by (källa: ”Jansjö-boken”, Vad som sig tilldragit haver….)

Så kan det bli en vanlig vardag i Jansjö. Jag fick lära mej något också, den här dagen, av det oväntade, trevliga besöket.😊

Glöm aldrig var du kommer ifrån
Du kan behöva återvända en dag