Minnessaker

I början på sommaren var vi till soptippen tillsammans med en släkting för att lasta av en massa skräp.

Plötsligt fick jag syn på en välbekant tingest på släpvagnen, som jag inte sett på massor med år. DÄR (!) låg min mormors slitna, gamla väska bland en massa skräp. Den minns jag sedan jag var barn. Ojoj vilka känslor och minnen det poppade upp!
Mormor ANNA Johanna, Holmgren (f. Sjödin) bodde i Jansjö och var född 1890. Hon dog 72 år gammal, när jag var 12 år. Väskan har legat ihopknycklad, med trasig dragkedja och bortglömd i en kall skrubb troligen ända sedan hon dog. Där låg den nu, plötsligt, på väg att hamna på soptippen i brännbart.
Neeej! Det får inte hända med Mommas väska!!
”Ta den du, om du vill”, fick jag höra. Sagt och gjort, väskan fick följa med mej hem för restaurering någon gång i framtiden.

Igår kväll blev den klar. Efter rengöring av lädret och insmörjning med lädervax, sprättades det trasiga och smutsiga fodret loss. Bottnen med väskfötter monterades bort. Den trasiga dragkedjan klipptes lös och ett nytt foder med förstärkning och innerficka konstruerades. En ny dragkedja syddes i, nya väskfötter, ny botten sattes på plats och det nya fodret monterades.

Det var inte helt lätt och väldigt trångt att få allt på plats i den gamla väskan, men skam den som ger sej! Jag kunde inte sluta förrän det var klart , så det blev mitt i natten.
Idag fick det torra, slitna lädret ännu en kärleksfull omgång till med lädersmörja från Australien.

Mommas väska, hatt och börs återförenade

Här är den nu i all sin glans, ANNA Johannas välanvända, slitna, gamla väska som fått nytt liv!
Idag i lämpligt sällskap med den tidigare ägarinnans svarta hatt och börs med en 100-kronors sedel från 1953.
Kanske blir väskan använd, kanske inte, men den är nu fullt användbar många år till. Eftersom väskan var min snälla mormors var arbetet, i vilket fall som helst, mycket roligt att få göra.❤️

Sparade minnessaker har vi alla mer än gott om. Det vittnar väl dagens otaliga loppisar om.
Kanske, kanske blir en del av lasset lite mer motiverat och mindre tungt om man sköter om sakerna så de blir användbara?? Annars är väl loppis eller soptippen en bra plats också om man inte finner glädje och nytta med sakerna.

Sommarcaféet stängt för säsongen

Onsdag 31 augusti var sista dagen vi hade öppet i Bystugans Sommarcafé denna sommar.

Den här sommaren har varit helt fantastisk i vårt välbesökta sommarcafé!

Vi har hittills haft i genomsnitt drygt 50 besökare måndag-torsdag. När vi haft öppet har många bybor, grannar, semesterfirare och hemvändare besökt Bystugan. Barnen har hoppat i studsmattan, gungat i gungställningen och haft roligt. Ibland har det varit rena släktträffar av folk som hittat hit och plötsligt träffat på släktingar av en tillfällighet. Förbipasserande har sett flaggorna vid stora vägen och svängt in, andra har googlat och hittat till oss. Många okända människor har besökt oss och för första gången. Andra har blivit ”stammisar” och återkommer varje år. En del återkommer nästan varje vecka när vi har öppet. Folk stannar länge, fikar, pratar och ser ut att trivas. Det är härligt!

För oss alla, som jobbar ideellt i Byföreningen känns det som om vi lyckats skapa en riktigt trivsam mötesplats i vår by. Vi får varje dag positiva och uppskattande kommentarer från våra trevliga gäster. Då blir man extra glad! Vissa dagar när det kommer extra många gäster kan det bli tufft, men vi försöker hjälpas åt och kallar då in någon ”bakjour” som hjälper till med diskberget en stund. Det löser vi snabbt med vår oumbärliga snabbdiskmaskin. Utan diskmaskinen och alla ideella krafter vore det omöjligt att få caféet att fungera.

Denna sommar har Bystugans fasad målats och stugan har blivit mycket fin!

Det finns alltid saker som behöver underhållas och förbättras och vi har hela tiden nya planer vi jobbar med. Under vintern har vi renoverat ”lillköket” på övervåningen och köpt in en frys till. Vi fick då ett köksförråd där vi har ett litet lager av varor, så att vi inte behöver göra stora inköp lika ofta som tidigare. Det har underlättat vårt arbete i caféet. Det ideella arbetet i byföreningen har gjort att vi i byn lärt känna varandra bättre och träffas oftare. Det är imponerande vad människor kan åstadkomma tillsammans när man samarbetar!

Personligen börjar jag tro att det byföreningen skapat under många år med idogt, ideellt arbete, troligen är något högst unikt i all sin enkelhet. Den lilla, enkla bystugan med sin unika, färgglada inredning. En blandning mellan gammalt och nytt. Gott hembakat bröd och hemlagade enkla goda rätter. Fina hantverk att titta på till försäljning. En vacker utsikt över sjön och bergen, som man aldrig ledsnar på. En mötesplats där man alltid träffar någon man känner eller där man träffar nya intressanta människor att prata med. En genuin upplevelse man mår gott av.

Jansjö och Bystugan är en plats dit många gärna återvänder!