Oktober och dagarna blir allt kortare. Vintern, som jag trodde kommit för att stanna, fick backa. Det blev varmt och regn igen och snön töade bort.
En fallen gran vackert pärldekorerad i töväder vid stigen till Grubbsvedjeberget
Igår på eftermiddagen kom en stor överraskning. När vi var ute och jobbade kom plötsligt vägmålarna!
Först en bil med grön laser som noggrant sopade vägkanten ren
Därefter kom målarbilen
…och så andra sidan
Nu har vi finaste byvägen!!
Jag hade verkligen inte trott att något mer skulle hända med vägen. Man får säga som Sven Elving så klokt en gång sa: ”Tänk vad roligt det är ibland när man har fel!” När nu vägkanterna är målade kan det inte bli bättre. Det kan man verkligen kalla pricken över i:et!
Vissa dagar när jag går på den fina asfaltvägen tror jag nästan inte det är sant. Tänk att en sådan oväntad förbättring kommer till vår lilla by, Jansjö, i denna tid av nedläggningar, rivningar och tillbakagång!
Nils-Bengt har kallställt i Bystugan. Knösgårdens hästar fick vinterskor med broddar och snösulor i söndags. Vinterdäcken är pålagda för snöblandat regn och minusgrader har redan gjort vägarna hala. Vintern är i antågande.
Igår, tisdag, var det barmark, men meteorologerna varnade för snö. Tog in trädgårdsmöblerna, tömde uteblomkrukor och satte rosorna i källaren för det är ju dags. Vår fina BYRÄV höll sig synlig nästan hela dagen till gårdshundens stora förtret. Vid 17-tiden började det snöa så smått.
BYRÄVEN på promenad tisdag 20/10
Under natten kom ca 2 dm blötsnö och snöandet bara fortsätter idag onsdag. +0,7 grader. Nu är det läge att göra snögubbar!
En vit värld helt plötsligt genom samma fönster som bilden från igår här ovan
Min släkting Tina, väst i byn, berättade häromsistens att hon hittat intressanta inspelningar på Västernorrlands länsmuseums hemsida Murberget .
Inspelningarna är från 1989 med Mats Holmgren som sjunger sina morföräldrars och föräldrars visor från barndomen. LYSSNA HÄR! Det är fint att höra visorna som min mamma sjöng för oss barn och som jag också sjunger för mina barnbarn nu. Några av visorna hade jag glömt, men kom ihåg när jag hörde dem.
Min mamma Gertrud och jag
Visor kan leva vidare i generationer. Alla visor är dock inte ”rumsrena” idag och en är underlig och otäck. Den har jag aldrig förstått varför man sjöng för barn. En del visor mår nog bra av att falla i glömska, medan andra behöver leva vidare för att ge trygghet, tröst och rötter till små barn. Kanske fler av er också vuxit upp med dessa visor?
I fredags, när jag mockat i stallet och körde ut skottkärran, såg jag en stor växt jag aldrig sett förut. Precis i kanten på gödselstacken växte en imponerande, vacker växt. Vad i hela friden var detta??
Vad var detta och hur hade den kommit dit??
När jag kom in sökte jag på internet och kom till slut fram till att det måste vara en MARIATISTEL. Mariatisteln är en odlad art som sällsynt kan finnas förvildad. Den har sitt ursprung i Medelhavsområdet.Mariatistel är en vacker och kraftig växt som ger en ståtlig höjd till rabatten. Bladen är fint vitstrimmiga. Kallas i Frankrike för vild kronärtskocka då blomkorgarna kan kokas och ätas. Gammal läkeväxt. Trivs i näringsrik, fuktighetshållande jord.
Hur har den hamnat här? Kanske har den liftat med en fågel?
Den har verkligen hittat ett gynnsamt ställe att växa på! Nu får vi se hur långt den hinner innan frosten tar den.
Andra mindre trevliga besökare ser ut att bli vanligare också.
Gårdens hund hade denna kompis i förrgår och igår hittade vi en till.
Nu blir det fästingmedel! Usch!
jansjo.net -Hemsidan med nyheter och nostalgiska minnen från Jansjö med utmarker.
